Att resa med barn – den stora sammanfattningen

img_0682.jpg

Vi gjorde det! Vi klarade två månader på resande fot utan att ha ihjäl varandra eller något av barnen! Nu när vi är hemma igen och försöker sammanfatta de senaste 60 dagarna så har det allra, allra mesta gått över förväntan. Vädret har varit bra, boendena har varit toppen, det kändes som vi valde helt rätt rutt och barnen har varit små superhjältar (i förhållande till vad man kan begära av barn i deras ålder i alla fall. Hade vi rest med vänner som betett sig som våra barn, då hade vi sagt upp bekantskapen). Den ende som längtat hem ordentligt har varit Alfred. Under dygnet som vi varit hemma har vi bara sett till honom vid måltiderna, resten av tiden tillbringar han på sitt rum med leksakerna som var tvungna att stanna hemma. Men även om vi haft det grymt bra är det alltid skönt att komma hem. Och slippa leva i tre resväskor!

Här kommer ett försök till att sammanfatta resan och framför allt do’s and don’ts med att resa med barn om någon funderar på att göra något liknande. Here we go.

Antal stater vi besökt: 13

Antal mil vi kört: 620

Antal timmar tillsammans med barnen: 1341

Antal timmar utan barnen: 3

Antal lekparker besökta: Oräkneliga

Antal borttappade leksaker: 2 (helt galet lite med tanke på hur många flyttar vi gjort!)

Antal cm som barnen vuxit: Minst 5 cm var! Alla byxor är för korta!


Tre saker som är livsfarligt för svenska barn men inte för amerikanska:

1. Åka framlänges i bilen. Alla barnstolar är framåtvända i USA.

2. Äta spenat. Är enligt BVC livsfarligt för barn under 1 år, men i USA finns det ofta i barnmaten.

3. Solen. I Sverige ska inga barn under 1 år vara i solen. Försök säga det till föräldrarna i Florida som inte kan gå ut under första året!

Tre saker som är superbra att alltid ha med överallt:

1. iPad. Glöm aldrig paddan! Ovärderligt om man måste köra 5 timmar på en dag. På tal om det, lagom att köra tyckte vi var ca 2 h i taget och vi körde oftast 3-4 timmar per kördag.

2. Hopvikbar barnmatstol (se bild nedan). Grymt skönt att slippa ha ett barn i knät som man spiller mat på…

3. Extra solskydd till vagnen (skärm, inte parasoll). 

Tre saker som är bättre i USA:

1. Extremt barnvänligt över lag och alla är verkar gilla barn. De älskade till och med Alva som gärna skriker som en stucken gris på offentliga platser.

2. Leksaker är jääääättebilligt!

3. Tillåtna högersvängar vid rött trafikljus. USAs stora bidrag till mänskligheten och ovärderligt när ettåringen vaknar så fort man stannar bilen.

Tre saker som är sämre i USA:

1. Barnmaten. Finns nästan inget förutom smakportioner. Alva hade fem olika pastavarianter att välja på så för det mest åt hon vanlig mat. Gröten var fruktansvärd, smakade metall.

2. Skötbord finns i bästa fall på damtoaletten, i extremt enstaka fall på herrarnas.

3. Barnkläder. Allt till flickor är prinsessigt och allt till pojkar är blått och tufft. Och fyrkantigt! Vi har i och för sig långa och smala barn, men de gillar verkligen loose fit over there.

Tre spaningar från USA just nu:

1. Gluten är det nya socker! Oh my god. Glutenfria restauranger, reklam för glutenfri vodka (say what?) och glutenfritt godis. 

2. Hipstern lever och frodas! I städer som Boston, Philly och Asheville har vi sett oräkneliga skäggiga, tatuerade nittonåringar på longboard med hund. De äter inte gluten men dricker gärna sourbeer och äter kött i mängder.

3. Väldigt många amerikaner är precis lika chockade över Trumps framgångar och rädda för vad en ”loose cannon” som han kommer göra vid makten. Men vi har också sett vääääldigt många Vote Trump-skyltar…

 Nu är det tack och hejdå för den här gången när bloggen tar paus tills det är dax för nästa äventyr!

Trötta barn som åker framåtvända.

I Florida var Alvas hår helt galet pga luftfuktigheten! Efter detta började vi med tofs.

Gerber är i stort sett det enda barnmatsmärket och det är mest mac and cheese. Gröten smakar fruktansvärt och Alva grät de första veckorna hon tvingades äta den här.

Älskar barnstolen/selen från svenska In the pocket.

Det har gått hur bra som helst att ha barnen med på restaurang. Glöm inte leksaker och ett stort tålamod. Och ät fort som fasen!

Barnselen från Ergobaby har varit jättebra. Framför allt när Alfed blivit trött och velat åka vagn och när vi varit ute och vandrat.

Det har funnits gott om lekparker och de är riktigt kul för Alfred!

Den s.k. egentiden har mest ägnats åt träning. Löpningen har på många ställen varit fantastisk, här på stranden i East Hampton.

Mellisdags. Alfred äter banan och Alva driver oss till vansinne. Precis som vanligt.

Barnen har börjat leka med varandra! Mest handlar det om att brottas (när Alfred bestämmer) Han har saknat sina kompisar men vi har också sett att barnen egentligen inte behöver så mycket mer än sin lilla familj, lite leksaker och massa egen fantasi. Här pausar vi vid Yale university i New Haven.

Vi tog en snabbis in i NY sista dagen. Men efter trängseln på Brooklyn bridge insåg vi att just den här staden gör sig bäst utan barn! iI alla fall ska man hålla sig till Brooklyn…

Äntligen på andra sidan East river! Brooklyn var varmt och kul att se med barnen.

Ett bra tips när man hyr eller lånar lägenheter: fota alla vaser och prydnadsgrejer så du vet vart de ska stå efter att du babyproofat klart!

Nu känner jag mig precis som den här apan i Orlando. Det ska bli skönt att börja jobba även om jag kommer sakna galenpannorna i familjen massor!

Nya äventyr i New England

img_1298.jpg

Sista veckan på vår resa och det är dax att bita ihop och suga ut så mycket göttigt som möjligt av vår resa. Det känns som om vi har så mycket kvar vi vill se och därför bestämde vi oss för att ta färjan över sundet till New England och beta av tre delstater på fem dagar. 

New England är mest känt för ”clam chowder and alcoholism” (i alla fall enligt J.D. i Scrubs) och inte minst för sin dialekt och höstfärgerna på lövskogarna. Har man dessutom läst Stephen King och Dennis Lehane måste man bara ta sig hit om man är så nära. Vårt första delmål blev Newport, Rhode Island – en mysig hamnstad med några av USAs största och vräkigaste sommarstugor (läs slott) byggda av Vanderbilts och Astors. Vi var bara där ett dygn men hann med det viktigaste, äta hummer i sommarvärme med ett kallt glas vitt. På grund av trötta barn blev det dock amerikansk sightseeing – åka runt i bilen utan att gå ur. When in Rome osv…

Sen lämnade vi det nyfunna sommarvädret bakom oss och åkte vidare mot Cape cods yttersta udde och Provincetown. Efter många timmar i bil kom vi till en galet ställe, långt ute på en smal udde landade vi i en regnbågsfärgad konstnärskoloni där allt kretsar kring party och standliv. Tyvärr blir det inte mycket party med två småbarn och vi serverades bara 15 grader och regn medan vi var där, men vi fastade ändå för stan på grund av den liberala och sköna stämningen samt de böljande sanddynerna som fanns så långt ögat kunde nå. 

Vi avslutade såklart med New Englands pärla – Boston. USAs första stad som producerat stjärnor som Samuel Adams (nope, det är faktiskt inte bara en öl), John F Kennedy och Matt Damon. Det är också hem till USAs äldsta universitet (Harvard) och USAs äldsta baseballarena (Fenway park där Red sox spelar) samt platsen för tepartyt som kickade igång den amerikanska revolutionen. Precis som Philadelphia är Boston verkligen en stad vi älskar – tillräckligt liten för att man ska kunna gå överallt och bland skyskraporna finns vackra, historiska byggnader bevarade. De historiska platserna är smart sammankopplade via The Freedom trail, en 4 km lång linje utmärkt med tegel på trottoarerna i downtown. Det är en bra promenad att börja med när man kommer hit – eller som gör man som vi gjorde, tar en tur med The Duck boats! Båtarna är amfibiefarkoster från Andra världskriget och första delen kör de på gatorna i stan innan de dyker ned i floden för en avslutade tur på vattnet. De körs av hysteriskt roliga ”conDUCKtors” och hur lökigt det än låter var det en grym start på dagarna i Boston. 

Vi har också hunnit med att äta oss igenom den italienska stadsdelen North end (missa inte Mikes’s pastry!), besöka New England aquarium och ströva runt på Harvard och drömma lite om hur det kommer vara att stå där när Alva tar examen om sisådär 20 år (ingen press). Hoppas bara att den senaste MMA-fighten med hennes bror inte sätter käppar i hjulet, i Provincetown åkte hon in i en vägg så det skallrade. Kvar blev en gigantisk bula och en blå/grön/lila panna…

Efter Connecticut, Rhode Island och Massachusets är vi uppe i 13 delstater och fler kommer det inte bli den här resan. Det börjar dra ihop sig till hemfärd men vi tänker ändå hinna med ett till måste innan flyget går…

Hello Newport! Som taget ur en Lexingtonkatalog.

Hur glad blir man inte av hummer och vitt vin?

Hello Provincetown! Trots de grå molnen och de bistra minerna hade vi jättekul i P-town. Som ett Key West i norr ungefär.

New Englandväder i P-town.

Här min dotter kan man plugga om man sköter sig i skolan och lägger undan all veckopeng (och typ vinner på lotto). Harvard ger faktiskt lite gåshud.

Duck boating på Charles river med Bostons skyline i bakgrunden

Det är jobbigt att gå genom hela staden så Bostons Freedom trail fick bli en skattjakt med en överraskning om han lyckades följa spåret genom stan. Lämpligt nog låg Bostons commons stora lekplats där spåret tog slut.

Boston commons är svaret på NYs Central park och här finns bland annat en staty av Make way for ducklings, en välkänd amerikansk barnbok.

Bostons äldsta hus från 1680. Här bodde patrioten och nationalhjälten Paul Revere med fru och sina 16 barn.


Wohoo, mer New Englandväder! Det gäller att piska upp stämningen…

The Rydhs goes to The Hamptons

img_1684.jpg

The Hamptons är ett par urgulliga byar längst ute på Long Island som råkar vara proppfulla med the rich and famous. Här spenderar rika New Yorkare helgerna under sommarhalvåret och byarna agerar ofta kuliss till filmer och serier som Sex and the city och Seinfeld (ursäkta 90-talsreferenserna, men vem minns väl inte avsnittet med the ugly baby?). Trots byarnas storlek råder det ingen brist på lyxaffärer, lyxrestauranger och lyxgolfbanor och inom ett par mil finns det minst tre flygplatser. Så nu till The million dollar question – hur hamnade The Rydhs i The Hamptons? 

Våra vänner Randy och Joe har i sin tur många bra vänner, och en av dem äger ett hus i East Hampton. När de ville att vi skulle mötas upp här för ett par dagar tillsammans var vi inte sena på att tacka ja! Huset är absolut inte ett av de största i byn, men David som äger huset är en välkänd arkitekt och huset är fyllt av designmöbler från framför allt 20-talet. Det har med andra ord varit ett par extremt nervösa dagar med en onge som inledde starkt med att kräkas på den antika afganska jättemattan och en annan onge som helt plötsligt använde designersoffan som studsmatta. Jajks!

Vi började Hamptonsäventyret med en promenad på stranden och det är verkligen galet att så vackra stränder ligger helt öde, vi såg inte en enda människa. Men det kommer förändras om ett par veckor, då är alla flyttbilar och pickuper som vi har krigats med på vägarna borta och istället rullar det in Maseratis och Ferraris. Vid Memorial day börjar säsongen och det tar timmar att ta sig hit från NY (om du inte tar din egen helikopter såklart). Sen har vi förstås kört runt och tittat på galna hus – slott, mansions och jättevillor på rad. En bit bort från där vi bor ligger tex Jerry Seinfelds och Calvin Kleins jättekåkar. Men mest har vi hängt i detta fantastiska hus tillsammans med Randy och Joe, de som flyttade till Vimmerby för ett par år sedan efter att ha förälskat sig i Sverige och Småland. 

Och så har vi såklart firat vår lilla ettåring! Igår var det ett helt år sedan hon skrikande landade hos oss (och på det temat har det fortsatt). Vi firade henne med ett riktigt amerikansk ”patriot cake” (oh yes) och med ett litet symboliskt paket. Inte helt oväntat älskade det lilla matmonstret tårtan!

Det har verkligen varit en once in a lifetime att vara här men i morgon lämnar vi glamouren och tar båten över till Connecticut. En vecka kvar på vårt stora äventyr och vi har fortfarande så mycket kvar att se!

Vardagsrummet var tidigare en gammal kyrka med takhöjd to die for och orgelloft. Tyvärr lämnade Alva en liten present på mattan…

Martinimännen Randy och Joe i studsmattesoffan

Familjen Svensson käkar korv och makaroner i East Hampton

Magiska stränder, helt för oss själva

Längst ut på Long Island ligger Montauk. Där finns det en otroligt vacker fyr som byggdes redan 1797.

Lillasyster fyller ett år, klart man hjälper till att blåsa ut ljusen på hennes Patriot cake!

Du och jag Randy…

Phantastic Philly!

img_0118-1.jpg

Lonely planet utsåg nyligen Philadelphia till Årets stad att besöka i USA och vi kan inte annat än att hålla med om att New Yorks lillasyster både är trevligare, charmigare och hetare just nu. Påven var just här och vände upp och ner på stan, Philly utsågs nyligen till USAs första World heritage city, demokraternas kommer hålla sin kongress här i juli och inte minst är det 40 år sedan Rocky Balboa sprang uppför trapporna till Philadelphia Art Museum och gjorde stadssilhuetten bakom sina uppsträckta boxararmar välkänd. Dessutom poppar nya, trendiga restauranger upp hela tiden och det är väldigt mycket billigare att bo här än i andra större städer på östkusten.

Vi har alltså tillbringat en vecka hemma hos våra vänner Linda och Folke som bor i ett townhouse i South Philly – med en takterrass med grym utsikt över staden! Vi är så glada att de har kunnat ta lite ledigt för vi har fått första klassens guidning. De första dagarna var det stadsvandring som gällde och varje dag snittade vi ca 18 000 steg… Det blev mycket bärande av ongar men som tur var hade vi fyra, starka par axlar att alternera mellan. 

Philadelphia är en av USAs viktigaste, historiska städer (den viktigaste?) och var från början en svensk bosättning. Namn som Swedesboro lever till exempel fortfarande kvar. Här undertecknades både självständighetsdeklarationen och konstitutionen och staden fungerade som huvudstad under frihetskriget. Här finns också USAs äldsta, fortfarande bebodda gata i Old Town. Det är sjukt mycket skolklasser på besök och kön ringlar lång för att se Liberty Bell, världens mest kända gjutna klocka. 

I torsdags var det min och Magnus fjärde bröllopsdag och Linda och Folke överraskade oss med att boka ett bord på deras favoritrestaurang i trendiga Fishtown (där de även nyss köpt ett hus!). Efter två månader med barnen 24/7 var det nästan ett overkligt upplägg. Vi passade även på att ta vår Uber-oskuld och fick på köpet prata med en Ivy league-utbildad chaufför och en kille från Mali som snackade franska med Magnus. Efter en supergod middag åkte vi till en bar med livejazz och bara njöt av att få vara bara själva en stund. Men strax efter 23 gav vi upp och vek oss för småbarnströttheten.

I fredags löste jag in en barnfri dag och åkte med Linda till världens största shopping mall (nja, inte riktigt men vi gjorde lätt 12 000 steg den dagen!) – King of Preussia mall. Det blev inte jättemycket shoppat men vi hade väldigt kul och avslutade storstilat passet med en välförtjänt mani-pedi. På kvällen åt vi på en fransk bistro, Parc, som var sjukt bra! Över lag har Philadelphia väldigt många bra restauranger som speglar den mångfald av människor som bor i staden. Vi har ätit indiskt, japanskt, mexikanskt, italienskt – och såklart Philly cheese steak (Kött. Sprutost. Macka. What’s not to like?)

I lördags var det Eurosvisionfinal och Linda och Folke hade bjudit hem 20 vänner som sträckte sig från de som bara ville gå på fest till hardcore fans som hade med egna score board och kan allt om Eurovison och Mellon (och ja, de är amerikaner!) Det var grymt kul att dela maratonsändningen med dessa människor och på slutet blev det både skålar och tårar när Ukrainas politiskt färgade bidrag vann. Enda ryssen i gänget var lagom nöjd och gick hårt åt vodkaförrådet efter upplösningen. Barnen tyckte det var spännande med mycket folk även om Alfreds dom var hård ”Jag tycker fortfarande bäst om ’I like to move it move it'”. Ridå.

Söndagen spenderades på bästa, amerikanska sätt – på baseballmatch. Philadelphia Phillies är ett av flera lag i staden som spelar i högsta ligan (även om de inte är särskilt bra). Och för er som inte varit på baseball kan jag avslöja ett par saker. 1. Det är väääärldens segaste och tråkigaste sport, de flesta går dit för ölen. 2. Reglerna är omöjliga, faktiskt oerhört mer komplicerade än brännboll. Jag började läsa på Wikipedia men gav snabbt upp. 3. Dessutom pågår eländet i minst 9 innings som översätts till ca 5 timmar. Men såklart var det jättekul att få uppleva live och vi hade det rätt bra i solen med våra popcorn.

Veckan i storstaden har varit underbar och vi har njutit av en stad som beskrivs som ”historic roots and gritty flavor”. Det är lite som Brooklyn överallt och gatorna är lugna även nära centrum, det är ibland svårt att tro att det är USAs 5:e största stad. Jag förutspår en lysande framtid för Philly när NY blir för dyrt och mainstream – då flyttar hipstersarna hit!

Linda mitt i Center city Philadelphia

Boy vs art 0-1

Magnus framför City hall som ligger mitt på Broad, USAs längsta, raka gata.

Eklektiska South street, hemmaplan för Folke och Linda

Philly har satsat på offentliga muralmålningar och det finns knappt något klotter alls i staden. Många målningar föreställer den afroamerikanska befolkningens histora.

USAs äldsta bebodda gata, Elfreth street.

Hur kan man vara trött när man äntligen får se Liberty bell?!

Frulle på Sabrina’s.

En takterass med utsikt som inte går av för hackor.

När mamma är på shoppingtur får resten gå på dinomuseum. Awesome!

Superfokuserad publik som tar Eurovision på störst allvar. Är helt faschinerad av dessa grabbar som kan allt om alla bidrag – trots att de är amerikaner och Eurovision aldrig har visat på tv här .

Familjen Rydh på baseball och Alva har redan somnat. Don’t blame her!

Ett av många coola matställen, Fette sau, där man köper bbq by the pound. Überhipster. Men ändå inte lika hipster som grannfiket som serverar latte på fat.

Weekend med vänner i Delaware

img_1088.jpg

Vi har sakta men säkert jobbat oss upp till de norra staterna och i fredags landade vi i stat #7 på resan – Delaware! USAs näst minsta stat som är känd för sina stränder och att all shopping är skattefri. Det var också Sveriges enda koloni i Nordamerika (som vi lyckades behålla i 17 år…). Och i Delaware var det äntligen dax att träffa min gymnasiekompis Linda som utvandrade med sin Folke förra året, de bor numera i Philadelphia där hon arbetar som kommunikationschef för Ikeas distributionsbolag i Nordamerika. Tanken var att ha en skön weekend med mycket bad, strandhäng och glass i solen. Det enda problemet var att solen verkade ha dragit till Sverige för här har vi mestadels haft 15 grader och en hel del regn den senaste veckan… Men vad gör väl det när man får vara ledig och hänga med bra folk?

Att köra genom delstaten tar ett par timmar och det enda man ser är åkrar och jordbruk – tills man kommer till havet. Vi bodde i Bethany beach, en klassisk amerikansk strandort som om någon månad kommer fyllas med barnfamiljer som ska spela minigolf, käka glasskulor stora som grapefrukter och köpa t-shirts med cannabistryck på… Nu fick vi två dagar med sol och lite värme och då passade vi på att i alla fall äta glass och strosa på boardwalken. Och för andra gången under semestern fick vi se en delfinflock simma förbi!

Alfred har haft några av sina bästa dagar här, det fanns massor av leksaker i huset och framför allt en flock med dinosaurier han kunde leka med. Han har saknat sina egna som blev kvar hemma (och som mormor lovat att mata – kött till alla utom stegosaurusen). Dessutom hittade vi en cykel och han fick för första gången prova att använda trampor, gick hur bra som helst!

Vi försöker laga så mycket mat som möjligt hemma men är man på resande fot har nöden ibland ingen lag. Vi försöker hålla snabbmaten till ett minimum, men ur ett kulturellt perspektiv måste man ju testa sig igenom utbudet… Maten här är verkligen ett eget kapitel, men kortversionen är att vi gillar Five guys och Chipotle och och vi ber alla att undvika resten (speciellt Ihop och Taco Bell). Alla vegetarianer göre sig icke besvär överhuvudtaget på dessa institutioner.

Men nu är vi grymt redo att dra till mer civiliserade delar och en vecka i Philadelphia!

Cykeltur i vattenpölarna.

Äntligen häng med bästa Linda!

Sol! Strand! Vågor! Instagram!

Folke och havet. Enligt uppgift var det svinkallt.

Istkaffi och glass für alles!

Barn måste leka även när lekparken förvandlats till en insjö.

Tant Linda är bäst!

Pojken ska ju bli målis som mamma så vi slipar på hans handbollsskills redan nu.

Nedkopplad i Virginias historiska utmarker

img_1048.jpg

Vad är motsatsen till varma, galna Florida? Kanske är det Virginias Northern neck där vi spenderat den senaste veckan. Här droppade temperaturen direkt till 16 grader och det enda som hörs är åska, örnarnas skri och inbillad banjomusik… Ingen internetuppkoppling finns i vårt lilla hus (förutom om man står på tå på altanen och lyfter vår amerikanska telefon mot molnen) och de närmsta grannarna har en arg hund och en ”Vote Trump” skylt i trädgården. Det låter kanske inte som paradiset, men faktum är att det har varit väldigt gött. Barnen har behövt landa efter många dagar på slingriga vägar och här har de fått leka, krypa och busa i överflöd. Vi har paddlat kajak på sjön och slängt stenar i vattnet – mer än så behövs inte.

Northern neck är en halvö inklämd mellan Potomacfloden och Rappahannockfloden ca 2 timmar söder om DC. Här föddes en gång Amerika, några av de första kolonisatörerna bosatte sig här och tre av de fem första presidenterna föddes på den här landtungan. Att titta på historiska landmärken kan vara ett av de få nöjen som finns här (andra vi testat är Walmart och en second handbutik som Gud glömde). Vi har varit på både George Washingtons och General Lees födelseplatser, vackra 1700-talshus men som inte imponerar särskilt stort på européer. Sen har även jakten på hajtänder fortsatt, även här är stränderna kända för att spola upp en mängd av små och stora t-formade fossiler. Men denna gång slutade jakten i jackpot! Vi (läs jag, Örnöga Rydh) hittade hela sex tänder! Tyvärr blev inte den lilla hajfantasten särskilt imponerad utan frågade om han kunde få en ny bil istället… 

Att inte ha någon internetuppkoppling har varit stundtals panikartat men oftast väldigt skönt. Vi lyssnar på Fox news på radion, spelar spel och läser (av av mina bästa vänner har gett mig äran att läsa och tycka till om boken hon håller på att skriva! Och bra är den!) Vi brottas också en hel del, Alfreds absoluta favvosysselsättning just nu. Det märks att han saknar kompisarna hemma som säkert är mer entusiastiska inför nacksvingar och högbildning är vad övriga familjen är. Och när uppkopplingsabstinensen varit alltför svår har vi helt enkelt fått jogga till hamnen 3 km bort och surfa på deras wi-fi. Vissa dagar är det dock lätt att tappa tiden när man väl får kontakt med omvärlden, så pass att ens man kör ut och letar efter en med bilen… True story.

Det är just sådana här ställen, som Montross, som vi känner lite extra för. Ställen som inte får så mycket turister och där vi får vara en del av lokalbefolkningen. Känslan när man går på Food Lion en söndag och en grupp kvinnor kommer in, fortfarande finklädda från kyrkan, och stämmer upp i en gospel vid fruktdisken. Eller när man landar i Kilmarnock, med ett centrum mindre än Habo, och man får en fantastisk, hemlagad lunch av två systrar som inte ens verkar imponerade av att vi rest hit ända från Sverige. 

Men nu ska det bli skönt att byta miljö ett tag. Imorgon kör vi till Delaware, som är känt för…. typ ingenting. So what om det inte finns så mycket att göra där för vi ska äntligen möta upp våra vänner Linda och Folke för en weekend getaway!

Vårt hus vid en sjö i en skog.


Den där blicken, när hon för femtielfte gången börjar sin klättring uppför trappan…


Brottning rond 54.


Independence lake som ligger precis utanför vårt hus.


Tjohoo, en dag med sol!


Shark tooth beach ligger en bit bort vid Potomacfloden. Inte badväder men slänga-sten-i-floden-väder.


Hela sex fossiler som är ca 17 miljoner år gamla hittades av Örnöga Rydh!


General Robert E. Lees barndomshem, legendarisk sydstatsgeneral.


På upptäcktsfärd utanför George Washingtons födelseplats.

Jag lovar, här finns fler kyrkor än hemma i Jönköping!

Roadtrip på Blue ridge parkway

img_0994.jpg

Vi har verkligen älskat kusten de tre veckor vi varit där, speciellt eftersom vädret har varit som svensk högsommar i stort sett hela tiden. Men vi har ändå blivit mer och mer sugna på att se ett annat USA och komma närmre landsbygden och inlandet. Därför bestämde vi oss för ett tag sen att vika av mot bergen i North Carolina och så småningom köra Blue ridge parkway, en klassisk amerikansk roadtrip genom bergskedjan Blue ridge mountains. 
Parkwayen börjar utanför Asheville och slutar i Virginia ett par timmar från Washington DC. Vi har nu kört i stort sett hela sträckan och det är verkligen magiskt vackert! Vägen slingrar sig fram (ibland ovan molnen) på ca 2000 m höjd och går genom rhododendron- och lövskog och ibland vackra betesmarker på bergssidorna. Vi har bestigit bergstoppar (i sann amerikansk anda kör man till en parkeringsplats 10 min från toppen och går sista biten), sett fantastiska vattenfall och raviner. Men en speciell plats har vi fastnat lite extra för under de fyra dagar vi rest längs vägen. Faktiskt har några av de bästa upplevelserna under hela resan varit i lilla Blowing rock. Staden har endast 1200 invånare men 30 restauranger och ingen kriminalitet. Här hamnade vi av en slump eftersom jag hade hört talas om en kille som fixar bra ridturer i området. Vi hamnade på ett mysigt motell hos en engelsman som besökt stan för 25 år sedan och sedan aldrig lämnat den, och med hans hjälp hittade vi de bästa restaurangerna. Blowing rock är det typ av ställe där servitriserna vi träffade vid frukosten stannar vid rödljuset på kvällen, rullar ned rutan och frågar ropandes tvärs över gatan om dagen varit bra. 

Sen var det dags för höjdpunkten, en ridtur i bergen! Jag mötte upp med Tim, en pensionerad marinsoldat och ridande polis, som hade avbokat de mindre erfarna ryttarna för att han och jag skulle ha en ”fun day”. Han var sinnebilden av en konservativ, äldre man från södern. Men jag kunde absolut inte haft mer fel! När vi inte öste med våra hästar i full galopp längs grusvägarna pratade vi politik, feminism och barnuppfostran och jag kan lätt säga att han är en av de vettigaste människor jag träffat. Dessutom hade han jättefina hästar som han tävlar med i ropeing (kasta lasso på flyende kalvar från häst. Lika enkelt som det låter). Det slutade med att det blev en av mina bästa ridturer ever och ett riktigt spännande möte.

Jag och Magnus har verkligen uppskattat den här delen av resan. Att få åka förbi trailerparks, handla lördagsgodis på Walmart och käka på syltor i ställen som Galax, Waynesboro och Roanoke. Att få lyssna på country i bilen och bli kallad ma’m av servitriser. Men, det är på gränsen av vad två små barn pallar. De har varit superduktiga och vi har försökt köra när Alva ska sova, men bilburna upplevelser är verkligen mest för vuxna. Alfred har verkligen inte klagat men igår sa han ”Mamma, jag tycker den slingriga vägen är TRÅKIG!”. Och när det dag fyra drog in dimma och temperaturen föll från 28 till 14 grader samtidigt som vägen i Virginia blev slingrigare och slingrigare så gav vi upp och körde sista timmen på motorvägen. Att bo på motell och äta på skumma syltor i hålor tillhör verkligen den amerikanska upplevelsen, men nu längtar vi efter ett eget hus där vi kan packa upp väskorna och laga egen mat. Nu bär det av mot Atlantkusten!

Utsikt över bergen. man förstår vad namnet Blue ridge mountains kommer ifrån, det är minst 50 nyanser av blått.

Panorama över högsta punkten, Craggy mountain.

Hike genom rhododenronskog. Om en månad blommar det överallt och väger blir smockfull av busslaster med pensionärer.

Linville falls, ännu en höjdpunkt på vägen. Vackert vattenfall vid klippformationer.

Superläskiga höjder och tvära stup syns aldrig på bild. Men med tanke hur krampaktigt jag håller i sonen förstår ni hur dödsföraktande stupet bakom oss var.

Mabry mill är en av parkwayens mest fotograferade objekt. Löjligt vacker liten kvarn och omgivningar som visar hur livet var på landsbygden på 1800-talet. Lite som hembygsgården i Habo alltså.

Ridtur i Blowing rock. Det lilla huset tillhörde mannen som var största tillverkaren av denim under 1800-talet. I hans testamente står att de 40 km grusvägar på hans marker bara får användas för ridning.

Jag fick rida fuxen, Otto. Ett underbart litet sto med mycket nerv och spring i benen.

 

Jag och fantastiske Tim!

Trendiga Asheville ger mersmak

img_0965.jpg

Asheville i North Carolinas nordvästra hörn är sedan ett par år tillbaka ett välkänt resmål för amerikaner, men än så länge är det en gömd pärla för oss européer. Staden beskrivs som ”One of the happiest cities in the US”, ”Foodtopia”, ”One of the most beautiful cities in the country” och ”A funky little city”. Efter att ha kört genom djupa södern i tre veckor var det inte bara bergsluften som kändes fräsch när vi kom in i staden i söndags. Asheville är som ett litet LA på östkusten där allt är glutenfritt, grönkål är kung och antalet unga män i hipsterskägg på longboard med hund i koppel är otaliga. Behöver jag nämna att i Ashville finns flest mikrobryggerier per capita i landet? 

Vårt hus ligger i stadsdelen West Asheville som precis genomgått en gentrifieringsprocess. Kvarteren är slitna men i lokalerna huserar trendiga restauranger, barberare och mikrobyggerier. På gatan där vi bor har många hus en ”Vote Bernie” skylt i trädgården och man ser nästan bara unga människor vart man än går. Både jag och Magnus var hos frisören igår och hon (inflyttad från Ohio) förklarade att de flesta gamla Ashvillebor har lämnat staden och främst unga från hela landet har flyttat in. När vi frågade henne varför Asheville är så populärt svarade hon att ”det är mycket helande kristaller i bergen här så folk flyttar hit för att bli friska och lyckliga”. Med andra ord så trängs en massa hipsters med hippies i den här stan…

Det är svårt att inte älska Asheville. Så bubblande av kultur samtidigt som bergen börjar precis utanför stadsgränsen och ger möjligheter till spännande naturupplevelser. Rekommenderar verkligen alla som redan varit i NY och LA att testa Asheville nästa gång!

Men Asheville är inte känt bara för öl och berg. De två största turistattraktionerna har över 100 år på nacken; Blue ridge parkway (mer om det nästa gång) och Biltmore estates. Det senare är något så smakfullt som ett franskt chateau byggt av en amerikansk industripamp för att hålla grabbfester i och jaga. Han gifte sig dock snart och slottet är än idag hem till familjen Vanderbilts arvingar, samtidigt som man tar emot 1 miljoner besökare om året. Hade gärna gått en hel dag i husets korridorer och katakomber, men av någon konstig anledning tyckte treåringen inte att det var en bra idé. Och eftersom Alva vaknade med feber inatt (och därmed var lugn och hanterbar dagen till ära) fick det bli en snabbtur på slottet och hemmamiddag.

Vi börjar närma oss halvlek på vårt äventyr och vi trivs hur bra som helst! Men Alfred kan längta hem till sina leksaker och kompisar ibland… Bilkörningen går bra men max två timmar i sträck funkar med Alva. Alfred håller ut så länge paddan har batteri. Maten funkar bra, det blir mycket burgare och pommes till sonen och Alva får stå ut med mycket burkmat (som kräver ett eget inlägg). Men när gröten hemifrån tog slut grät hon sig igenom USA-gröten i fyra dagar.

Imorgon ger vi oss ut på Blue ridge parkway som kommer ta oss till Virginia. So long!

Downtown Asheville, lika backigt som hemma i Jönnet.

Ekologisk, glutenfri muffin intas bäst i en dubbeldäckare. Hipsterish!

Magnus fick tokcravings på ett par handgjorda kängor… Blidde inte köp denna gången.

Hårfager och glad över att få klippa barret! Schyssta Seona gav frun en gratis blowout.

Vårt hus!

Biltmore estates, som ett gigantiskt rymdskepp som landat på en kulle i North Carolina. Men otroligt vackert och som taget ur ett kostymdrama från förra sekelskiftet.

Så här lyfte man skrot i början på 1900-talet. Crossfit i Hannibal Lecters källare, någon?

Magisk utsikt över Mount Pisgah från andra våningen.

 

Strandliv på Pawley’s Island, South Carolina

img_0848.jpg

Efter galenskaperna i Orlando och Savannah var hela familjen rätt glada över att landa i gästfria, härliga South Carolina. Här matchar man stolt sin NRA-keps med en oversized Trump-tisha och lever efter devisen att allt blir lite bättre med frityrsmet.

Vi valde en lugn del av kusten med helt fantastiska stränder och hamnade på Pawley’s Island, en långsmal ö där de rika spenderade somrarna redan i början på förra seklet. Idag finns det ca 100 bofasta här och det är totalförbud för kommersiella fastigheter. Huset hittade vi på Airbnb (har ni inte provat så kan vi varmt rekommendera!) med mycket plats att leka på och nästan gratis. Här tar vi det väldigt lugnt och blandar dagarna med stranden, träning och utflykter. Barnen somnar som stockar på kvällarna och (vågar knappt jinxa det…) minsta marodören har sovit ända till 7.30 sen vi kom till USA. Mer än två timmars längre sömn på mornarna! Hurra!!!

Att amerikaner är kända för sin gästfrihet, särskilt i södern, är ju välkänt och vi har sedan vi landade fått detta bekräftat om och om igen. Framför allt barnen gör att människor kommer fram och börjar prata med oss och vi har fått möjlighet att träffa många fantastiska människor. En kvinna hade mycket bra minnen från Stockholm, hon var där när hennes son tog emot Nobelpriset. Åfan liksom… En annan berättade att hon levde med en man i Stockholm på 80-talet och att hon fortfarande bara kunde säga ”Vart ligger Systembolaget?”. Och igår sprang vi på en bullrig man, Stacy, som varit kapten på en jagare i armén och seglat över de sju haven. Han bjöd in oss på cocktails i sitt beach house och berättade om sitt liv, hur han avskydde nordstatare (”Your husband looks like a damn yankee”) och älskade bourbon och shag (som i den lokala dansen, inte som i Austin Powers). Vissa saker med detta landet omfamnar vi med glädje, det enda som kan bli lite trixigt är att undvika politik. Det är en het potatis just nu och som svensk kan man trampa i många klaver i frågan, här i södern är det inte så gott om demokrater om man säger så… Så när vi får frågor om vad vi i ”Schwitzerland” tycker om Trump och invandring gör man bäst i att le och se glad ut. 

Och ler och ser glada ut är precis vad vi fortsätter att göra. Här stannar vi veckan ut innan vi sätter oss i Forden och drar vidare på nya äventyr.

 

Första dagen var det tjocktröja på, men Alva var lika glad för det!

 
 

Schyssta strandvillor längs hela ön.

 

Ett av de äldre husen på Pawley’s Island, från 1858. Komplett med slavbarracker…

 
 

Eftermiddagsjoggen bredvid floden/träsket som skiljer ön från fastlandet.

 
 

Vårt hus!

 

 

Cocktail hour hos herr och fru armékapten

 
 

Utflykt till Myrtle beach. Ta det västa med Grand Canaria och mixa det med Kiviks marknad så förstår du. Betonghotell längs stranden och kitschiga souveniraffärer längs huvudgatan. En dag räcker!

 

På en båt i Savannah

img_0791.jpg

Mellan Florida och Georgia dök temperaturen över 10 grader och helt plötsligt blev det svenskt midsommarväder. Söderns pärla, Savannah, mötte oss med regntunga skyar och 13 grader. Brrr… Men väl framme steg vi ombord på vårt Airbnb-fynd för tre nätter, en motorbåt utan extra allt men med extremt hög mysfaktor. Ungarna gillade att vara pirater även om utrymmet för alla bilar, hajar och böcker som skulle med var minst sagt begränsat. Efter en fantastisk wahoo-sallad (lokal fisk, Magnus skippade den godaste ingrediensen) så stuvade vi in oss allihop i sovdelen (durken? Kölsvinet? Tuggar inte båtlingo!) och somnade gott i vågskvalpet. 

Savannah är en vacker 1700-talsstad, sådana som är lätträknade i USA. Överallt finns historiska byggnader, lummiga parker och ekalléer som ger skugga. Staden är utmärkt att se till fots, inte heller så vanligt i USA, och vi gick en lång sväng runt hela downtown med våra tappra barn. Lunchen intogs i Savannahs äldsta hus, en gammal piratkrog som nu är turistattraktion med pirattema. Maten var ingen höjdare, och inte ens Alfred tyckte det var kul (åter igen det här med vuxna människor som klär ut sig, vad är det om?). Däremot fick vi en riktig höjdarlunch nästa dag, The flying monk gör sina egna nudlar och är ett hippt asian-fusion hak som drar mängder av lokalbefolkning. Toppbetyg!

Vädret gjorde tyvärr att vi inte hann med allt vi ville se, men vi åkte en sväng till Wormsloe plantation där de första bosättarna slog sig ned på 1730-talet. Därefter drog vi vidare norrut till en annan klassisk söderpärla, Charleston! Och slutbetyget för båtupplevelsen blev mycket gott, ingen sjösjuka och ingen gjorde myteri och det är väldigt mysigt att sova i en svettig hög av barn. Och det gick utmärkt att duscha på en halv kvadratmeter i kallvatten! Men tre nätter räcker, thank you very much.

Charleston är i samma storlek som Jönköping men känns mycket större med sin shopping (Luis Vuitton mm), sina turistströmmar och sitt college som gör att stan översvämmas med coola hipsters (ok, precis som Jönnet med andra ord) En jättemysig stad som vi genast gillade och gärna återvänder till! Den här gången blev det endast ett pitstop på några timmar innan vi åkte vidare mot South Carolinas kust.

 

Medan resten av familjen fortfarande sov satte jag mig på kommandobryggan och tittade på soluppgången.

 
 

Ingen panik, ingen panik. Tänk inte på Lugnt vatten… ?

 
 

Ett av Savannah vackra mansions, detta är känt från filmen Midnatt i godhetens och ondskans trädgård.

 
 

På promenad genom Savannah.

 
 

En av alla coola butiker i Savannah, lyxchoklad som säljs bland hyllor fyllda med böcker och en konstgräsmatta. Love it!

 
 

Porten och den 2 km långa ekallén som leder upp till Wormsloe plantation. Magiskt vackert!

 
 

Downtown Charleston

 

Downtown Charleston